taktlös och klumpig
har jag tappat greppet
om allt jag är och borde
vara tyst kanske
nöjd och bara flyta
genom dina ådror

dina ögon genom mina
blå och törstande
efter nåt jag inte kan ge
någon kanske vet du
det som är fördolt
i dunklet bakom
min panna mot din

händer fläta hårdare
fingrar naglar klös mig
mer än du tror att du vågar
tro att din luft finns
i mina lungor och du
flyter mig igenom
till andra sidan vårt nu

evighet är bara ett ord
när vi rör oss över hav
längtar vi till himlen
finns den eller är det bara
vi du jag oss dom den det
hårdare hårdaste greppet
om din hand tills du
andas mig ny igen

 

Okej, det här är gammal skåpmat, men jag tänkte att jag skulle posta nånting så det inte ser så tomt ut tills jag har nåt rykande färskt att komma med. Nu är den här bloggen invigd!