Blacklisted

Trubbel

dharcy — Wed, 03 Oct 2007 23:49:03 +0000

Jag bloggar så jag håller på att spy just nu. Inga dikter producerade, bara spaltmeter med text. Det bara måste ut. Utututut. Innan jag blir galen. Det står mig upp till öronen och kommer snart att rinna över om jag inte vidtar kraftfulla åtgärder. Jag vet inte, jag förstår inte. Det är nog min mest frekvent förekommande kommentar de senaste dagarna. Inget är som det ska, inget passar. Jag trodde att vi var som bitar i ett pussel som äntligen funnit sina platser; när saker och ting bara föll på plats. Det var så det var. Varför har han redan glömt det? I och för sig, han är ju av det otäcka könet, det kan ju helt enkelt vara så att det är det som är förklaringen. Seriöst. Orka engagera sig känslomässigt, det blir ju ändå aldrig som man vill eller som det borde bli. Retarded much Fia? Japp.

Hur som helst ska vi ses på fredag. Det kan ju bli. Intressant? Jag mår mest illa när jag tänker på det. Han lät väldigt brydd och fin på telefonen, men efter förra fredagen ska gudarna veta att det inte lämnar några som helst garantier. Jag anade inget ont då heller. Sen kom han hit och helvetet landade på jorden. Så nej, jag har inga förhoppningar om att det blir speciellt ”mysigt” som han uttryckte det. Inte om han inte menar att det är mysigt med en överhängande risk att jag börjar grina igen och han får sitta i tre timmar bredvid mig i soffan; tyst, kall och handfallen precis som sist. Inte direkt min uppfattning om ”mysigt”. Jag vet inte, jag förstår inte. Förbannat jävla slöseri. Det är så det känns.

Och urk klockan är snart två på natten och jag ska upp klockan sju. Borde läsa de där dumma artiklarna till didaktiken, de är säkert hur intressanta som helst men min hjärna, mitt inre och mitt rusande hjärta är uppslukade av denna dimma, denna svärta och ändlösa funderingar. Jag går runt i cirklar; letar efter tecken som jag missat. Jag måste ju bara missat nånting eftersom jag fortfarande är i chocktillstånd. Ingen kan väl trycka på en knapp och stänga av känslor som utåt sett varit så… ja, faktum är att jag saknar ord. Men smidigt hade det ju varit om det funkat så. Wax on, wax off liksom. On. Off. Nähä. Det passade inte nu, men då trycker vi AV. Ja. Kanske är det nåt som händer med evolutionen om det fortsätter så här. För ibland undrar jag om en enda människa egentligen är normal. Förhoppningsvis kanske våra barnbarnbarnbarnbarnbarnbarns barn har nån sån där fin finess. Jag lever helt enkelt före min tid, det här passar inte mig.

Sova kanske. Plugga kanske. Stänga av hjärnan kanske och den där envisa grejen som bankar så där frustrerande hårt. Som om jag vore rädd. Kanske är det just det jag är. Rädd för att jag håller på att förlora något dyrbart bara på grund av en serie missförstånd. Retarded much? Yes, oh yes.

Så sålde jag själen för en flaska vin

dharcy — Wed, 03 Oct 2007 10:36:29 +0000

Egentligen skulle den här bloggen bara innehålla dikter och sådant, men det verkar som om det kommer bli ett och annat inlägg om helt andra saker. Idag ska jag nämligen blogga om min egen blogg; Dharcy Exposed. Det är med lite underlig känsla jag konstaterar att hjärtasmärtabråte säljer. Aldrig har jag haft så många läsare, engagerade dessutom, som jag har just nu. Det är inte så lite skrämmande. Jag säger alltid att jag bloggar som om det är dagbok jag skriver, och egentligen så är det väl så det är också, men samtidigt kan jag inte låta bli att titta på statistik som läsarantal, var de kommer ifrån osv. Det är ganska häftigt att ha en välbesökt blogg, för som person må jag vara ganska liten, men 30 unika besökare om dagen, varav många återkommande, känns ganska stort för lilla mig.

Jag tycker Dharcy Exposed är ganska tråkig. Mitt liv är inte särskilt spännande; det är mest hysteriskt. Jag fascineras av hur ett antal personer jag inte känner surfar förbi där dagligen för att se vad jag pysslar med. Jag liksom. Hallå. Kanske undrar de vem jag haft med mig hem från krogen denna veckan, vem jag gråter över just nu och om jag körde på nån tenta. Kanske är det mitt supereminenta soundtrack som drar (den sidan är faktiskt en av klickfavoriterna enligt statistik), vad vet jag. Och är det inte typiskt folk i vårt samhälle? Statistik is king. Jag är fast. Sitemeter är min vän.

Och egentligen borde jag faktiskt sitta och läsa en text på spanska. Det är lite roligt för den handlar om försäljning, mitt hjärteämne. Kanske kan det vara så att jag faktiskt har nåt att säga på lektionen idag då. Intressant. Hela jag är till försäljning på nätet, fast i förklädd upplaga förstås. För vem skulle kunna tro att arga, gapiga, patetiska, gråtande, rasande Dharcy är lilla Fia? Inte jag i all fall.

Kastlösa

dharcy — Tue, 02 Oct 2007 13:18:33 +0000

taktlös och klumpig
har jag tappat greppet
om allt jag är och borde
vara tyst kanske
nöjd och bara flyta
genom dina ådror

dina ögon genom mina
blå och törstande
efter nåt jag inte kan ge
någon kanske vet du
det som är fördolt
i dunklet bakom
min panna mot din

händer fläta hårdare
fingrar naglar klös mig
mer än du tror att du vågar
tro att din luft finns
i mina lungor och du
flyter mig igenom
till andra sidan vårt nu

evighet är bara ett ord
när vi rör oss över hav
längtar vi till himlen
finns den eller är det bara
vi du jag oss dom den det
hårdare hårdaste greppet
om din hand tills du
andas mig ny igen

Okej, det här är gammal skåpmat, men jag tänkte att jag skulle posta nånting så det inte ser så tomt ut tills jag har nåt rykande färskt att komma med. Nu är den här bloggen invigd!